När det väl står på agendan, nazistdemostrationer, människor som anser att vår politik är katastrof, att vår stadsminister ska avgå, människor som har ett annat ursprung ska vara mindre värda än en vanlig svenne... Ursäkta men vad fan är det fel på mänskligheten? 

Jag ska berätta saken ur ett annat perpektiv, först och främst vill jag att ni sätter in i situationen som statisminister... Hur lätt är det att styra detta land idag? Då det aldrig har varit så många männskor på flykt som det är idag, hur hade du själv hanterat denna kris? hade du tyckt det varit lätt att räcka till, att göra rätt val för en hel befolkning som har sådana olika åsikter? 

En annan sak om utländskt urpsprung.. Själv jobbar jag med människor som är en majoritet från ett annat land och jag har aldrig haft så roligt på en arbetsplats, har aldrig känt mig så uppskattad som de får mig att göra och jag har aldrig sett någon som har en sådan arbetsvilja. De arbetar hårt, många timmar i ett högt tempo och vet ni? Jag har aldrig hört någon klaga, utan varje dag möts jag av en kram eller ett leende som strålar och frågan hur jag mår. så positiva och så duktiga arbetare tillskillnad från oss svenskar som klagar och tycker att det ofta är pest och pina. Jag klagar också när jag jobbar, jag klagar på mina ömma fötter och det höga tempot som gör mig yr i huvudet. Men jag är så otroligt tacksam för jag har dessa som mina kollegor för dom lyfter upp mig som en fjäder ur detta träsk och fyller min energi till toppen, VARJE DAG! 

Jag jobbar med de männsikor som har sin familj i ett annat land, de kanske inte ens vet om de lever. Jag har ingen aning men en sak är säker och det är att jag har en stor kärlek till dessa människor. Tacka gudarna för de har kommit in till vårt land och för att jag får tillbringa varje arbetsdag med dessa människor. de är guld värda för mig. 

 

Jag är trött på att vi stänger ute personer från samhället bara för de har ett annat ursprung, släpp in dom och dela med dig av vad du har att lära så lovar jag att du kommer få lika mycket tillbaka. 

Fem lediga dagar, en tripp till Bodö, två fyllor rikare och tusenlappar fattigare. Men vad gör väl det om hundra år? Jag hade kul och fick minnen för livet. 

2015 vilket år du har varit, vilken resa du tagit mig med på och vilka känslor du har visat. 

Ett år då jag verkligen har tagit stora kliv in i livet. Jag har besökt länder som ligger från norr till söder, jag har avslutat skolgången, blivit vuxen, skiljts från vänner, firande midsommar på ett fjäll med snö, jobbat röven av mig, gråtit men också skrattat. jag har varit high on life, varit på äventyr lite överallt, träffat nya vänner. Saknat och älskat. 

Jag har verkligen gjort mycket jag är stolt över detta år men jag ser ändå fram emot ett nytt rent år. 

Angående nyårslöften finns de inte, men det finns ändå en förändrad livsstil. Detta år ska jag ta tag i mig själv, på ett annat sätt än tidigare. Min mål är att jag ska fortsätta ta dessa kliv in i livet, jag ska verkligen bara göra det jag vill göra. Vara ung och ta chanser och risker. 

 

Jag lever alltså just nu mitt liv i vår huvudstad. Jag trivs som fisken i vattnet. Jobb var fixat efter 24 timmar och delar lägenhet med min fina vän. Det glädjer mig att jag ska få tillbringa en tid i mitt liv som Stockholmsbo. 

Mitt liv i Stockholm, jag välkomnar dig ❤️

Har varit på resande fot sen augusti, landade hemma i två ynka veckor och fyllde dagarna med jobb och hann fylla 20. Drog vidare till Svalbard och Stockholm. Nu väntas bara en operation sen ska jag också ta tag i mitt liv. 

Från att ha en afterwork löptur i ett soligt elljusspår i bara linne till att vilja dra på sig dunjackan så fort man går ut, det var denna svenska sommar det. Dunjacka... Tro det eller ej har jag burit dunjacka en utekväll i hopp om att inte frysa ihjäl och gissa om folket runt om var avis när det var dags att gå hem klockan klockan tre på natten? Oja

Eventuellt hade jag väl tänkt att börja uppdatera denna blogg, då min tid räcker till. Sååå börja kika in här lite oftare ska ni få se på en revulotion!!! 

 

Den är på riktigt och den är fin. 

Den har en innerbörd och jag älskar den. 

 

Jag är inte en sådan feminist som är till någon överdrift men jag har åsikter runt om det och de är starka. 

Jag är less på att bli nedvärderad som kvinna och jag vill kriga för att vi alla ska ha samma rättigheter. 

 

 

Ta dig tid och ställ frågan hur okej du tycker det är att kommentera hur någon ser ut kroppsmässigt? Det är inte okej att säga att en människa består bara av fett, nej. Men är det okej att säga att någon bara består av skinn och ben? Är det okej att kommentera när en större människa sitter och trycker i sig en chipspåse eller när en smal människa väljer att äta en sallad? HUR kan människor inte förstå att detta sårar. 

 

Jag är sjukt trött att bli kallad smal, svag och vek. Jag är såååå otroligt trött på de som ser ned på kvinnor, som om de skulle vara svagare på något sätt och vis. Nej. I don't get it. Jag är trött på att höra att jag borde äta mer, att jag borde ta det lugnt. Jag är trött på att behöva prestera i att äta, en person som har anorexia i sin historia är en människa som har förmågan att prestera alldeles för mycket för sitt egna bästa. Jag behöver visa människor att jag kan äta för att de inte ska tro att jag är sjuk. Men vet ni vad detta skapar. Ännu mer prestation, prestationsångest som ekar mig upp över öronen. Jag vill inte att någon kommenterar hur JAG äter, för det vill inte du heller. Jag vill inte att någon kommenterar min kropp, jag vill inte höra att jag borde äta mer, gå upp i vikt. Jag vill inte! Det blir bara raka motsattsen, jag har nog med att handla mina egna åsikter kring detta ändå. 

Jag är inte mer än människa, min kropp mår inte bra av att trycka i sig en massa skit. Efter det min kropp gått igenom vill jag ta hand om den, ge den motion och bra energi på bästa möjliga sätt. 

 

Jag är trött på detta. Att ha något som tär en psykiskt är fan desto mer jobbigare än det som tär en fysiskt. Så please, om du inte vet vad du pratar om så håll bara tyst. För då vet du inte hur det är. 

 

Du behöver inte tycka jag är stor och stark men säg då inte att jag är svag och vek, för då vill jag att du definerar det först.