We are teenagers.
Vi är tjejer, tjejer i tonåren dessutom. I den åldern där utseende, kroppen, vänner osv osv har en stor påverkan i våra liv. Det är nu som våran självkänsla och självförtroende är som skörast och man vet inte riktigt vem man vill vara. Det är nu vi är i behov av allt stöd, peppande och komplimanger som är möjligt och då förstår jag inte varför vi håller på som vi gör? Alla dessa blickar vi ger varandra, viskningar så fort man vänder ryggen till, taskiga kommentarer och alla andra saker som trycker ner oss på botten totalt!
Sedan har vi det där skitsnacket, vad vinner man egentligen på det?
Behåll vad du tycker om personer inom dig eller skriv ner det på ett papper och behåll blickarna och skitsnacket och gör dom till något bra istället. För det finns så många som tar av sig av allt skit som en torr tvätt svamp och ett enda ord kan såra mer än vad man kan tro.
Visst vet jag att man inte kan tycka om alla, men ta avstånd från den personen då.
Använd den energin som du lägger ned på att störa dig på personer
istället på gymmet, skolarbete eller vad som helst eller varför inte andvända den till att ge komplimanger till de personer som ligger dig varmt om hjärtat.
Det här är något som tål att tänkas på.
Kommentarer
